Nilsson, Maria

Sökträffar 1-4 av 4 Spara sökningen som en Bevakning

Dagbok 4 1944-1947, Dagbok 5 1947-1955, Dagbo...
av Anaïs Nin
Pocketbok. Bokförlaget Forum. 1987.

Mer om ISBN 9789171607973

Mycket gott skick. Dagbok 4 har många veck på ryggen. Dagbok 5 är något nött vid ryggen.

Anaïs Nins dagböcker spänner över flera årtionden och ger en detaljerad bild av hennes personliga liv och förhållanden. Nin var personligt bekant med ett flertal framstående författ läs mer … läs mer

Säljare: Nilsson, Maria (företag)

Enhetsfrakt till Sverige: 62 SEK

ISBN

9789171607973

Titel

Dagbok 7 1966-1974

Författare

Nin, Anaïs - Telander, Kajsa

Förlag

Bokförlaget Forum

Utgivningsår

1987

Bandtyp

Pocket

Språk

Svenska

Bokförlaget Forum 9789171607973
Depeche Mode : en biografi
av Steven Malins
Inbunden bok. Reverb. 2008. 330 sidor.

Mer om ISBN 9789185697038

Mycket gott skick. I Depeche Mode - en biografi berättar Steve Malins historien om hur ett osäkert tonårsband från Essex i England blev hyllade superstjärnor och syntpopens kungar. … läs mer

Säljare: Nilsson, Maria (företag)

Enhetsfrakt till Sverige: 62 SEK

ISBN

9789185697038

Titel

Depeche Mode : en biografi

Författare

Steven Malins

Förlag

Reverb

Utgivningsår

2008

Omfång

330 sidor

Bandtyp

Kartonnage

Mått

143 x 201 mm Ryggbredd 27 mm

Vikt

462 g

Språk

Svenska

Baksidestext

Depeche Modes framgångsrika karriär har kantats av drogproblem, skilsmässor, depressioner och hämningslöst festande. Dynamiken mellan bandmedlemmarna, särskilt den mellan låtskrivaren Martin Gore och sångaren Dave Gahan, har ända sedan starten 1980 varit avgörande för bandets musikaliska utveckling, men samtidigt också en källa till interna stridigheter.
I Depeche Mode - en biografi berättar Steve Malins historien om hur ett osäkert tonårsband från Essex i England blev hyllade superstjärnor och syntpopens kungar.

"En strålande berättelse full av intriger och utsvävningar." - New Musical Express

Reverb 9789185697038
Kärlek och stålull : om att växa upp med en u...
av Lisbeth Pipping
Häftad bok. Gothia Kompetens. 4 uppl. 2017. 194 sidor.

Mer om ISBN 9789177410478

Nära nyskick. Författardedikation på försättsbladet.

Kärlek och stålull är Lisbeth Pippings starka och personliga berättelse om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma. Boken skildrar en kärlekslös barndom, där omgivningen valde att blunda för misär och vanvård. läs mer … läs mer

Säljare: Nilsson, Maria (företag)

Enhetsfrakt till Sverige: 62 SEK

ISBN

9789177410478

Titel

Kärlek och stålull : om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma

Författare

Pipping, Lisbeth

Förlag

Gothia Kompetens

Utgivningsår

2017

Omfång

194 sidor

Bandtyp

Häftad

Mått

140 x 187 mm Ryggbredd 12 mm

Vikt

310 g

Språk

Svenska

Baksidestext

Kärlek och stålull är Lisbeth Pippings starka och personliga berättelse om att växa upp med en utvecklingsstörd mamma. Boken skildrar en kärlekslös barndom, där omgivningen valde att blunda för misär och vanvård. Men det är också en hoppfull bok om att det trots en svår barndom går att överleva och få ett gott liv.
Kärlek och stålull kom ut 2004 och är en unik skildring av barns utsatthet. Den här upplagan har ett nytt förord av författaren med röster om vad boken betytt för andra.
"När jag läst klart boken tänkte jag: Om hon som haft en så svår barndom har överlevt och fått ett gott liv, ja då måste jag också orka leva vidare. Så du räddade mitt liv med din bok. Tack!"
Rebecca, som i sjunde klass bestämt sig för att ta sitt liv, i ett mejl till författaren
"Den här boken är till oss alla: grannar och medmänniskor, på bussar och i affärer. Vi kan göra så mycket mer. Det går att ge stöd, upplysning, empati och älskande fosterhem. Den heliga föräldrarätten att äga sitt barn till varje pris måste strängt ifrågasättas."
Dramatikern Suzanne Osten, om boken
Lisbeth Pipping är beteendevetare, teckenspråkslärare, författare och föreläsare. Hon är flerfaldigt prisbelönt för sitt engagemang för utsatta barn.

Gothia Kompetens 4 9789177410478
Jag tog inte mitt liv - jag lämnade bara krop...
av Barbro Linder
Häftad bok. Solrosens förlag. 1 uppl. 2011. 97 sidor.

Mer om ISBN 9789188362513

Mycket gott skick.

Säljare: Nilsson, Maria (företag)

Enhetsfrakt till Sverige: 62 SEK

ISBN

9789188362513

Titel

Jag tog inte mitt liv - jag lämnade bara kroppen

Författare

Linder, Barbro

Förlag

Solrosens förlag

Utgivningsår

2011

Omfång

97 sidor

Bandtyp

Danskt band

Mått

144 x 215 mm Ryggbredd 6 mm

Vikt

150 g

Språk

Svenska

Baksidestext

"Vi som blev kvar, tre syskon, föräldrar, släktingar och vänner blev chockade. Hur kan man välja bort det äventyr som är livet? Hur vågar man sätta gevärspipan mot hjärtat och bara trycka av?"

Så inleder Barbro Linder sin bok och fortsätter:

"En kväll när jag står och diskar och tårarna bara rinner, jag är både ledsen och förbannad, så säger jag rakt ut till Håkan:

Det är väl för jävla eländigt, hur kunde du bara komma på en så idiotisk sak som att ta ditt liv? Det är så förbaskat dumt att det liknar ju ingenting. Då hör jag hans röst, stark och tydlig, och han säger:

Jag tog inte alls mitt liv, jag lever fortfarande. Jag stängde bara av kroppen.

Sedan är samtalet igång, även om jag mest lyssnar och ställer en och annan fråga. Han pratar och berättar en massa saker för mig. Jag diskar och tårarna bara rinner. Så plötsligt, efter en stund, upptäcker jag att min sinnesstämning har förändrats jag känner mig glad!

Vill du veta vad de pratade om? Befinner du dig som anhörig i en liknande situation och behöver hopp och tröst och ett vidgat perspektiv på äventyret livet? Då ska du läsa den här boken som inte lämnar någon oberörd.

Utdrag ur boken:

2. Samtal med min döde bror

Jag frågade tidigare varför du tog ditt liv och du svarade:
Men Barbro, jag har inte tagit mitt liv, jag lever fortfarande,
jag stängde bara av kroppen.

Ja, så var det. När allt känns som ett enda jävla kaos, och
man varken vet ut eller in, då såg jag ingen annan utväg.

Var du aldrig rädd?

Rädd, nja kanske från början när de här tankarna kom,
men efter ett tag ser man det bara som en befrielse.

Tänkte du inte på vilket kaos det skulle skapa hos oss om
du dog?

Jo, men när man ser sig själv som ett enda stort problem
har man ju svårt att se sig vara till glädje för andra.

Men hur funkar det? Dyker tanken bara upp eller...?

Ja, för mig gjorde den det, men självklart i samband med
ångest.

Vad var det mer än ångest?

Allt kändes liksom bara tomt, meningslöst. Man kan väl
säga att livslusten försvann.

Tänkte du aldrig att det skulle gå att få hjälp?

Jo, jag hoppades väl på det, men du vet när man känner
sig så där svag och energifattig blir man ju också väldigt rädd.
Man känner sig inte som en normal människa. Man börjar
analysera allt hos sig själv och jämföra sig med andra, då blir
det lätt att man ser sig själv som misslyckad.

Jämförde du dig med oss syskon?

Nja, kanske inte så mycket med er, jo förstås egenskapsmässigt,
annars jämförde jag mig mest med mina kompisar.

Och vad kom du fram till?

Att jag inte hade lyckats skapa nåt eget liv, att jag saknade
riktning och ork. Som människa tar man ju in allt som sägs
och görs under jordelivet. Vi tror att vi selektivt sorterar det
vi upplever, men allt lagras som i en hårddisk. Om man inte
lyckas tömma den innan den blir för full, kan kroppen till slut
inte härbärgera den varierade energi som finns samlad. Det är
därför det är så viktigt att uppmärksamma sina hangups,
det som stoppar utveckling och viljan att gå framåt.

Livet som människa är ju på intet sätt enkelt, och vi förstör
enormt mycket för oss själva och varandra genom att bedöma
och skuldbelägga. Ingen av oss har rätt att ta patent på någon
domarroll. Livet är ju en ständigt pågående process, som går
efter en viss mall. Människor tror att de har kontroll över och
styr en massa processer. Men det enda vi i själva verket kan
styra över är hur vi väljer att reagera på och förhålla oss till oss
själva och vår omvärld. Stora i orden och små på jorden, det är
vad vi är.

Ingenting är möjligt att genomföra utan vår grundläggande
livsenergi, utan den försvinner förmågan att agera. Varje människa
får sig tilldelat en egen karta i starten, som vid orientering,
och planen är att varje person ska ta sig i mål. Sen kan
ju livet innebära dåligt väder, att man går vilse eller stukar en
fot, vilket upptar tid och kraft, och stundtals kanske man tappar
målet ur sikte. I de stunderna upplever man bara missmod
och uppgivenhet, för att man egentligen saknar förmågan att
se hela bilden. Om vi skulle se hela bilden skulle vi inte lära
oss det vi behöver lära oss, både när det gäller oss själva och
andra.

Målet med alla människors livsresa är att konfrontera och
bearbeta hela det motsägelsefulla upplevelsespektrum som erbjuds
här på jorden. För att till fullo förstå det gudomligas
sammansättning måste vi alla vara i varandras kläder, prova
olika roller. Först när vi har upplevelsen som en del av oss
själva, blir den verklig för oss.

I den tid vi nu lever har människor blivit experter på att
plocka ut saker ur sitt rätta sammanhang, det i sin tur gör att
energifälten splittras och vi upplever trasighet. Varje människa
är en del av en större helhet, men också en egen organism i den
fysiska kroppen. Splittras den egna energin påverkas också
helheten. När man upplever söndring skapas oro, och alla värnar
om sitt utan att se sitt samband med enheten.

Vi kan ta som ett exempel när man är stressad. Då dras
tankarna bort från ens eget centrum, vilket i sin tur leder till
att man blir mera omedveten om och mindre närvarande i sin
egen energi. Du kan ju tänka dig vilket kaos det här skapar i
helheten. Om alla små beståndsdelar strävar bort från kärnan,
ger det upphov till enorma spänningar i det gemensamma fältet.
Allt hänger ihop, vi påverkas alla av allt, så är det syrran.

Hur är det att inte vara i kroppen?

Det är som att spränga bort väggarna i ett hus. Det finns
inte längre någon avgränsning mellan ute och inne. Allt blir ett
öppet rum, inne blir ute och ute blir inne.

Vad hände när du precis tryckt av geväret?

När jag hade tryckt av blev allting först svart, i det ögonblick
kopplingen till kroppen bröts, men bara en pytteliten
stund. Så sögs jag in mot ett varmt ljus, som om du tänker dig
jordens dragningskraft, men åt andra hållet. Det gick fort och
det kändes som att färdas i en spiralrörelse i turbohastighet.

Hur kändes det?

- Man känner sig bara fri.

Vad fanns innan ljuset?

Jag upplevde det som ett blåaktigt, genomskinligt ljus.

Och när du nådde ljuset?

Då kändes det som om jag var hemma, på en plats jag
kände igen. Det här är svårt att förklara, för upplevelsen är
väldigt stark. Man känner att man inte är ensam, att det finns
en total närvaro i allt, en hundraprocentig enhet. Som om du
tänker dig alla de häftigaste känsloupplevelser man kan ha på
jorden samlade i ett och samma rum. All rädsla och alla tillkortakommanden är som bortblåsta. Man känner gemenskapen i det totala, kärnan i alltet.

Kände du igen någon?

Man känner igen alla, för alla är en del av allt.

Träffade du några nära och kära?

Inte precis i övergången.

Hur ser det ut?

- Originalen till det mesta på jorden finns här, det i grunden
skapade, men med ett djupt och förstärkt intryck. Det vackra
man ser är inte bara en synupplevelse som på jorden utan förmedlar
också en enorm känsla av samhörighet, av att passa
in och vara en del av allt, att vara en beståndsdel i universum.
Det finns en stark och sammanhållande kärlekskänsla,
där den kärlek vi kan känna på jorden har sin upprinnelse.
Alla upplevelser finns omkring en och är samtidigt en del av
en själv. Man bara vet att vi alla tillhör detta. Här finns ingen
strävan efter att behålla jaget, alla ingår i en helhetsform.

Varför upplevde jag inte de här fenomenen när vår moster
Ulla gick över?

Tiden var inte inne för samma upplevelse då. Du befann
dig inte i samma fas i livet som du gör just nu. Då hade du mer
behov av att finna den plats hon befann sig på, och du fick se
att hon befann sig där det var ljust, då släppte också din egen
oro. Jag behövs där du är idag, det är en helt annan tid idag
med andra behov. Jag ska hjälpa dig att komma ut med den
här informationen, det är min uppgift.

Jag behöver också vara hos er alla i familjen nu, eftersom
det som hänt rivit upp era liv en hel del. Jag behövs hos er nu
helt enkelt. Dessutom är jag mer medvetet närvarande hos er
nu än jag någonsin var när jag befann mig i kroppen.

Om författaren:
Barbro Linder är utbildad inom friskvård och verksam inom andlig och personlig utveckling.

Solrosens förlag 1 9789188362513